theblackredlife

Oftast när jag sätter mig ner i soffan och Frank sitter i den andra så börjar han att prata om mig eller ja om att dom gör allt för mig och sånt. Det... sånt prat får mig att känna ångest för jag vill inte att dom ska lägga ner sin tid på mig och då kommer andra saker också fram så jag börjar gråta och då vill jag gå in på mitt rum för att lugna ner mig men han säger att jag ska sitta kvar och prata med honom men ju längre det går så vill jag bara strypa han, skära av tungan, allt! och det enda som hjälper då är musik för mig själv, hade jag inte gått in på mitt rum satt på musik, ritat pluggat om Japan så hade han varit död för länge sedan. Det lovar jag! Det är därför jag låser mig. Håller kvar den känslan så den inte kommer ut. "nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej" upprepar jag hela tiden för att hålla det kvar. Slutar jag tänka "nej" så blir det "ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja" Han måste lyssna på mig! Låt mig vara eller dö! Därför lyssnar jag på "mörk" musik som han hatar för då får jag ut det med musiken, lyssnar jag på "mjuk" musik så blir jag bara mer, så där konstig.  "Om jag ska hämta det åt dig, får jag en kram av dig få?" säg inte sånt! Jag får samma mordiska, eller vad det ska kallas, känsla i kramar! Så lägg av med det! Det bara kliar i fingrarna efter att få strypa den personen! Säkerligen samma kli som en rökare får när dom inte rökt på några timmar. Ska jag bli av med det så får han sluta med sitt prat. JAG VET REDAN DET HAN SÄGER!!! Han upprepar samma sak varje gång! Jag är dålig på att borsta tänderna, jag vet att man måste göra det! jag har läst varför och vad som händer om man inte gör det i biologiboken så dom behöver inte säga det till mig. Jag är en kokt grönsak men inte hjärndöd!

Höjer han tvn mer än till volym 5 så tar jag sönder tvn eller honom. Det är bara välja, hålla ljudet lågt eller så går jag vild!