Bullet for my valentine - Tears don't fall

With bloodshot eyes
I watch you sleeping
The warmth i feel beside me
Is slowly fading

Would she hear me
If i called her name
Would she hold me
If she knew my shame

There's always something different going on
The path i walks in the wrong direction
There's always someone fucking hanging on
Can anybody help me make it better

Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home
Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home

The moments die
I hear no screaming
The visions left inside me
Are slowly fading

Would she hear me
If I called her name
Would she hold me
If she knew my shame

There's always something different going on
The path I walks in the wrong direction
There's always someone fucking hanging on
Can anybody help me make it better

Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home
Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home

(Solo)

This battered room I've seen before
The broken bones they heal no more, no more
With my last breath I'm choking
Will this ever end I'm hoping
My world is over one more time

Would she hear me
If I called her name
Would she hold me
If she knew my shame

There's always something different going on
The path I walks in the wrong direction
There's always someone fucking hanging on
Can anybody help me make it better

Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home
Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty... to come back!

Your tears don't fall, they crash around me
Her conscience calls, the guilty to come home

LÅT MIG VARA!!!

Oftast när jag sätter mig ner i soffan och Frank sitter i den andra så börjar han att prata om mig eller ja om att dom gör allt för mig och sånt. Det... sånt prat får mig att känna ångest för jag vill inte att dom ska lägga ner sin tid på mig och då kommer andra saker också fram så jag börjar gråta och då vill jag gå in på mitt rum för att lugna ner mig men han säger att jag ska sitta kvar och prata med honom men ju längre det går så vill jag bara strypa han, skära av tungan, allt! och det enda som hjälper då är musik för mig själv, hade jag inte gått in på mitt rum satt på musik, ritat pluggat om Japan så hade han varit död för länge sedan. Det lovar jag! Det är därför jag låser mig. Håller kvar den känslan så den inte kommer ut. "nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej" upprepar jag hela tiden för att hålla det kvar. Slutar jag tänka "nej" så blir det "ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja" Han måste lyssna på mig! Låt mig vara eller dö! Därför lyssnar jag på "mörk" musik som han hatar för då får jag ut det med musiken, lyssnar jag på "mjuk" musik så blir jag bara mer, så där konstig.  "Om jag ska hämta det åt dig, får jag en kram av dig få?" säg inte sånt! Jag får samma mordiska, eller vad det ska kallas, känsla i kramar! Så lägg av med det! Det bara kliar i fingrarna efter att få strypa den personen! Säkerligen samma kli som en rökare får när dom inte rökt på några timmar. Ska jag bli av med det så får han sluta med sitt prat. JAG VET REDAN DET HAN SÄGER!!! Han upprepar samma sak varje gång! Jag är dålig på att borsta tänderna, jag vet att man måste göra det! jag har läst varför och vad som händer om man inte gör det i biologiboken så dom behöver inte säga det till mig. Jag är en kokt grönsak men inte hjärndöd!

Höjer han tvn mer än till volym 5 så tar jag sönder tvn eller honom. Det är bara välja, hålla ljudet lågt eller så går jag vild!

Ännu mer dolls och lite Idol...

Jag älskade när Sassa sjöng Highway to hell.
Jag tycker att hon ska vinne!
Så söt~
Den andra jag håller på är Jay och sedan Elin :)

Nu över till LUTS dockor!
Jag hittade yttligare en hemsida med dockor.
Nu har jag mer favoriter som jag visar nu ^^


















LUTS dolls

LUTS dolls är från Korea och började att bli en tränd 2005.
Dom har alla egna namn. Dom Rina, WongDoh, El, Erin.
Man kan byta, ögon, kroppsdelar, hår och kläder.
LUTS är riktigt dyra, 7.000:- SEK för en, men man kan nästan förstå varför...






































Det var alla mina favoriter.
Nu får du hitta dina -->HÄR<--

月饼



月饼, eller Månkaka  är ett litet kompakt bakverk med fyllning som kan vara söt eller salt, och som i Kina och stora delar av Östasien är intimt förknippat med den i mitten av hösten firade Månfestivalen. Kakan har i regel ett eller flera kinesiska tecken tryckta på ovansidan som talar om vad det är för fyllning eller bara signalerar lycka i form av exempelvis tecknet för 'långt liv' eller just 'lycka'.

Kakan har sin form efter fullmånen, som i mitten av hösten när Månfestivalen firas sägs vara ovanligt rund och stor, men rundheten är också en symbol för den samlade familjen. En populär berättelse gör gällande att grundaren av Mingdynastin, Zhu Yuanzhang, lät sprida meddelanden som manade till kamp mot de mongoligkahärskarna i utdelade månkakor. Månkakor är idag ett ofta dyrt bakverk som, vanligen då i fint tryckta metallaskar, är vanligt som gåva dagarna före Månfestivalen.


猫ショー

Hela två timmar med katter (*w*)
Det bästa som hänt på ett tag.
Det fanns 200 burar men alla var inte fulla med katter, nästan.
Jag och Matt ville ta dom alla D:
SÅ FUKKING SÖTA~

Jag köpte katt godis - mjölk, linser och kattmynta. Kattborste. Kattleksak på pinne. gratis kattmats provning. halsband till katterna. Aisha och Spirit är nog glada nu.
Dom gillade leksaken och att bli borstad med den nya borsten - som dom inte riktigt gjorde med hundborsten.
Kattmyntan fick dom ner en liten plutt, inget mer.

Text om livet!

Jag börjar från högstadietiden. Allt innan högstadiet är egentligen en ganska bra tid i livet. Man är liten och oskyldig, förstår ingenting om någonting och lever i sin egen lilla värld utan någon som helst ångest och stress tryckandes innanför skallbenet. Man leker sig fram genom dagarna och är fri som en lärka, allt är toppen men det dröjer inte länge innan den slitsamma och smått ironiska resan mot döden drar igång på allvar.

Man börjar högstadiet och även om det är någorlunda långsiktigt skriver man in i sig i systemet som den kommande slav man ska bli för det är precis det allt handlar om. Det enda "samhället" bryr sig om gällande dig är att slipa fram ett redskap de sedan kan forsla ut på arbetsmarknaden och tjäna pengar på. Allt handlar bara om pengar, visst för dig själv också senare i livet men främst för staten - pengar pengar pengar. Ledningen struntar totalt i hur du utvecklas som människa, vad du vill göra i livet eller hur du mår.
Det viktigaste är att vid så tidig ålder som möjligt låsa fast dig i systemet och sakta men säkert börja värdera din existens i kronor, ett vinnande koncept för dem men ett system som i slutändan gör väldigt, väldigt få människor lyckliga.

3 år av ens liv går åt högstadiet och visst är det inget att tjata om, man är fortfarande barn och går dit för ens föräldrar säger det. Man bryr sig inte särskilt mycket om studierna och tänker mest på roliga timmen. Jodå, högstadiet var trots allt också en ganska skön tid i livet men sedan kommer gymnasiet. I gymnasiet blir allt plötsligt betydligt allvarligare och man korvstoppas med mer och mer totalt ointressant skitsnack man aldrig någonsin behöver känna till i det praktiska livet, inte är det minsta intresserad av samt ändå glömmer bort lika snabbt åren därefter. Men man pluggar för fullt samtidigt som trycket från samhället att senare i livet hitta ett bra jobb blir mer och mer påtagligt. Man leds in på nästa skola i processen och allt handlar numera om att få bra betyg så man kan söka vidare till högskolan.

Då har ytterligare 3 år av ditt liv förbrukats och du har tagit studenten. Du kom in på det sökta programmet och nu är det alltså dags för högskolan, ännu en *** skola och den sista etappen innan det slutliga målet att bli ett offer för slavhandeln. Högskolan kräver vanligtvis 4 år av din ungdom och 4 år senare, 4 år äldre har du din examen i handen och då var det "äntligen" dags. Nu har du alltså använt mer än halva ditt liv åt att "studera" diverse onödigheter du för mestadels inte är ett dugg intresserad av som människa varav hälften redan är bortglömda - och priset är att få börja arbeta.

Du hittar drömjobbet som du så länge siktat in dig på men inser ganska snabbt att jobba är riktigt *** tråkigt och slitsamt oavsett. Plötsligt har livet begränsats till en grådaskig liten verklighet och att komma hem efter fem varje dag helt slut i huvudet är inte särskilt roligt. Stress, orkeslöshet och nedstämdhet är bara några av symptonen. Man stängs in i en småaktig liten vardag, lever sitt liv efter en förutsägbar rutin som osar ångest och depression lång väg. Man springer i det oändliga råtthjulet och sliter dag in och dag ut. Få stannar upp och frågar sig själva "Varför?". Jag förstår ärligt talat att fler och fler knegare söker sig till knarket på senare dar. Det är ett helt förjävligt ovärt liv att leva rent ut sagt (har aldrig träffat en jordnära människa som påstått motsatsen), och detta är den såkallade belöningen för att ha "studerat" hela livet, eller, nja jag skulle snarare vilja kalla det för straffet. Ironi på hög nivå.

Men visst är det kul när pengarna kommer in på kontot varje månad, mindre kul är det dock när man inser att mer än halva lönen är halverad, hälften av allt du kämpat och slitit för hela månaden plockar staten bara åt sig utan att du direkt får något tillbaka. Paff säger det och så har dina pengar försvunnit. Systemet som jag inledde med att kalla det, systemet "utbildning" ger äntligen sin vinst tillbaka till staten och det är nästan så man frågar sig om det inte är en själv som betalar för att få vara deras slav. Givetvis tycker jag det är bra att man får den sjukvård man kan komma att behöva etc men det är inget gentemot vad man tvingas "skänka" bort under alla år/hela sin livstid. Vilken framgångsrik affärsmodell de ritat upp, vilken *** vinst de måste göra på oss och vi människor ifrågasätter givetvis ingenting. Vi kallar det istället "verkligheten" och "verkligheten" går inte att säga emot. Absolut inte, det är bara att acceptera.

Jobb, slit, misär, gräl, jobb, slit, misär, gräl, jobb och...

40 år senare, gravt sönderjobbad och utan att någonsin varit särskilt lycklig drabbas du av någon typisk åldersjukdom och läggs in på sjukhus (om man nu inte mot all förmodan skulle få sitt huvude sönderkrossat i en trafikolycka eller dylikt dvs). Men där ligger du i sjuksängen och *** ner dig, stirrar upp i taket med halvöppna ögon och detta gör du varenda *** dag i kanske hela 10 år (som min egen farmor gjorde). Mot slutet förstår du knappt vem du själv är, kan knappt tänka längre och presenten för att ha legat i en och samma säng som en grönsak under dessa 10 år är att det tilllslut sticker till i hjärtat och du går en mycket, mycket smärtsam död tillmötes.

Detta är det ultimata priset för att ha "studerat" och "arbetat" hela livet and that's it. Du dör och din död skrivs bara in i en stor databas av någon gammal kärring som inte vill annat än att gå och dricka kaffe, därefter börjar de direkt tjäna pengar på ditt lik i form av begravningsfirmor etc, och råtthjulet rullar vidare. Så viktig var du för samhället, så viktig var du för världen, så viktig var din existens och aldrig någonsin kommer du få chansen att leva igen, det är över och ditt liv som jordling har gått åt att nästan uteslutande slita för något som i slutändan inte spelar någon roll ändå. Du har vigt ditt liv åt ett "samhälle" som skiter totalt i om du är vid liv eller inte. Ska vi skratta eller gråta tillsammans?

Det här var bara några av mina tankar som jag nu var tvungen att ventilera efter själv ha suttit i skiten i snart 5 år, provat olika jobb och flyttat ett par gånger. Har även studerat människorna kring mig gällande detta och det är skrämmande hur trötta på livet de flesta är. Det är precis samma visa på alla arbetsplatser och det är mycket tydligt vad det är som ligger bakom all misär och dämpad livsglädje. Jag förstår bara inte.. vad är meningen med allt detta? Varför ifrågasätter vi inte mer? Varför nöjer ni er med detta?

Nu menar jag givetvis inte att man ska gå ut naken på gatorna, röka fredspipa och säga emot allt. Jag förstår också att man måste arbeta för att erhålla pengar för att överleva, så är helt enkelt "verkligheten" idag - men man kan åtminstonde tänka utanför lådan och reflektera över vad man är och gör med sitt liv. Är det såhär man vill förbruka sin extremt begränsade tid på jorden? Ni vet väl att man bara lever en gång. Är det värt det?
Är ni redo för att springa i råtthjulet fram tills det att liemannen hälsar er välkomna?

kläder...

Jag bestämde mig för att börja lyssna igenom alla mina låtar! Det är 1897 stycken och det tar 5,5 dagar att lyssna igenom. Ohja, jag kommer ha att lyssna. Men det kommer vara ca en timme imorgon då jag inte kan lyssna på musik, ska till Bup. Vi ska prata, prata, prata och prata lite till. Det blir slitna jeans och neon grön tröja till det. Ska nog ha grön sminkning med :) Lägger jag mig i gräset kommer ingen att se mig, jag lyser ju inte med den tröjan, nejdå....

Mina kläder och saker är nu påväg. Blått hår och platå skor <3
CupCake cult tröjan är bara söt. Söt och grotesk!

Jag har tydligen gått ner ett kilo. Ingen aning hur. Tja. Jag har ingen aning om något alls nu och har aldrig haft det.

Var uppe till tre igår och ritade, eller skissade. Nu på morgonen blev jag helt klart. Bild kommer det inte...
Jag får väl gå och lägga mig tidigt om jag ska orka stiga upp vid nio.


Burning the skies

Nu har Socialen gått efter att ha varit här i 30 minuter.
Annars har det inte hänt så mycket.
Ikväll ska jag skicka efter hårfärgen och dom andra kläderna om jag bara hittar listan ^^'

Bup

Jag har precis kommit hem från Bup, eller inte precis nyss...
Men vi åkte innan halv 6 och kom hem för... 20 minuter sen?
Ja, i alla fall något sådant.
Jag kommer inte ihåg vad dom sa för jag orkade inte lyssna riktigt.
Varje, nu menar jag exakt varje gång jag kommer där ifrån är är jag Down.
Känner mig mer tom än vanligt och känner att jag är en Alien gämfört med alla andra.

Nu är mormor och mamma på AA så jag ska kolla på True Legend som kommit ut iår. Den är då kinesisk, den är nog sketa bra för Jay Chou är med <3 Kärlek på honom.

Miyavi fyller 29år imorgon så då får man inte glömma att gratta honom och äta en kaka för han :3

Scream Aim Fire - Bullet for my valentine

Jag har ju gått upp till 47 och det har sänkt mitt självförtroende väldigt mycket.
Jag tänkte ha en klänning idag men när jag såg bagen peta ut så ville jag bara spy och gråta!
Jag vill inte ha en sån mage! Visst borde jag börja gå ut och gå men orkar inte.
Det är lite som om det är för mycket medicin så jag blir för slö av dom eller något.
Jag vet inte. Om jag ska börja göra något så får det bli Karate för jag verkligen älskar det.
Sist jag mådde piss så hade jag tagit av mig pentagram-ringen .__. 
Pentagram ska ju ta bort dålig energi så när jag tog av mig så typ 'hoppade' det på mig.
Om jag bara får vara ifred utan en massa ljud i bakrunden så hjälper det att lyssna på tex Bullet For My Valentine och leta bilder. Och kanske även rolla lite.
Det är inte så många erfarna rollare som vill rolla med mig eller så är dom riktigt sega på att svara, det är irriterande. Vaknade av att jag grät idag. yey~

Men jag ska färja den rakade delen blå och sedan så kommer det lite mer kläder som Platåskor~
Cupcake cult tröja och nagel saker till det för 1510 kr.
Nu funderar jag på vad jag ska göra....




이 노랠 듣고 있을 너에게

지금은 그게 그렇게 내가 한국 캐릭터와 너무 .. 플러그인 작습니다
내가 적절한 페이지에서 이동해야 모르겠군요.
당신이 뭔가를 알고있다면 난 궁금해
이것은 구글에서 ^ ^
아마 지금 난 완전히 한국어로 오전과 한국인을 ... 기간을 가지고
청취 빅뱅에
____________________________________________________
jigeum-eun geuge geuleohge naega hangug kaeligteowa neomu .. peulleogeu-in jagseubnida
naega jeogjeolhan peijieseo idonghaeya moleugessgun-yo.
dangsin-i mwongaleul algoissdamyeon nan gung-geumhae
igeos-eun gugeul-eseo ^ ^
ama jigeum nan wanjeonhi hangug-eolo ojeongwa hangug-in-eul ... gigan-eul gajigo
cheongchwi bigbaeng-e
____________________________________________________
Ni får själva lista ut vad som står :p

sugigt och snyggt!

För någon dag sen mådde jag allt utom bra.
Jag grät väldigt länge och hade en massa tankar: Varför lever jag? Varför ska jag göra det? Jag vill ta livet av mig! Jag vill inte ta den skit medicinen.
Det enda jag gjord var att sitta vid datorn och skärde in ett X över A som jag har skurit in på smalbenet.

Nu har jag kollat på en massa kläder som jag vill ha~
Det är mycket man vill ha men ingen man får.
*prutt*
Mitt i allt så slutade jag att kolla på kläder och började att kolla på gay bilder~
Jag bokstavligen dreglade .__.
Mums!

Nu ska vi äta godis och försämra mitt självförtroende ännu mer.
Jag är inte nöjd med det jag väger nu D:
Det gör mig ledsen direkt när jag ser magen.
Jag har gått från 43 till 47 .__.
Jag bokstavligen hatar mig själv!!!


En av de smexiga gay bilderna




Den klädseln vill jag ha D: Så jävla söt ~ Från BodyLine



Ett riktigt snyggt halsband från Alchemy Gothic, deras saker är ursnygga!!!


RSS 2.0